Volatilitetsstrategier i strukturerade placeringar

Allt fler strukturerade placeringar baseras på så kallade volatilitetsstrategier, som tillämpas på en underliggande tillgång (aktier, fonder eller index). Att gå denna omväg, i stället för att använda den  underliggande tillgången direkt, kan vid en första anblick kanske förefalla krånglig och onödigt. Det ska dock visa sig att metoden i många fall kan bidra till en påtagligt förbättrad riskjusterad avkastning. I detta blogginlägg ska vi försöka reda ut hur det funkar.

Volatilitet är tillsammans med avkastning en av huvudegenskaperna hos en finansiell tillgång. Volatilitet anger prisrörligheten och används som ett mått för att mäta marknadsrisken hos en finansiell tillgång, exempelvis en aktie. Förenklat beskriver volatilitet hur mycket priset fluktuerar kring sitt medelvärde. Det handlar alltså inte om riktningen, utan om variationen i priset på tillgången. En aktie med hög volatilitet har alltså en stor (negativ eller positiv) avvikelse från sitt medelvärde. En aktie med låg volatilitet har en liten (negativ eller positiv) avvikelse från sitt medelvärde.

På finansmarknaderna är framtida händelser ofta helt oförutsägbara. Detta gäller inte minst för avkastning som brukar antas vara en slumpvariabel. När det kommer till volatilitet finns det emellertid ganska mycket empiriskt bevis för det motsatta. Det är allmänt känt att volatilitet har en tendens att bilda kluster och uppvisa något som kallas för autokorrelation. Autokorrelation är ett tillstånd där en dataseries framtida värden till en viss grad beror på tidigare värden. Detta observeras ofta på aktiemarknaden där stora förändringar tenderar att följas av stora förändringar (oavsett riktning), och små förändringar tenderar att följas av små förändringar. Ett exempel på hur det kan se ut syns i figuren nedan, som visar en finansiell tillgångs dagliga förändring i procent över en viss tidsperiod. Vi ser tydligt perioder av ihållande låg respektive hög volatilitet.

En omedelbar följd av det faktum att finansiell risk till viss del går att förutspå är möjligheten att stabilisera en portföljs volatilitet över tid. En så kallad volatilitetsstrategi syftar till att skapa en placering med en jämn risknivå över tid. Detta uppnås genom att, beroende på rådande volatilitet i marknaden, variera exponeringsgraden mot underliggande tillgång – exempelvis en aktie, ett index eller en fond. I tider av hög volatilitet minskas exponeringen mot underliggande tillgång och i tider av låg volatilitet ökar tvärt om exponeringen. Tack vare användning av hävstång kan exponeringen överstiga 100 procent i perioder låg volatilitet. Resultatet av denna strategi blir en placering som liknar underliggande tillgång med den avgörande skillnaden att volatiliteten, dvs risken, hålls (någorlunda) konstant.

Det finns empiriska bevis för att volatilitetsstrategier av detta slag tillför mervärde i form av en förbättrad riskjusterad avkastning. För det första föreligger ett negativt samband mellan volatilitet och förväntad avkastning. Detta gynnar strategin eftersom den helt enkelt leder till en högre investeringsgrad i tider med högre förväntad avkastning, och vice versa. För det andra, och kanske viktigaste, begränsas nedgångarna vid extrema marknadssituationer. Det beror på att stora kumulativa förluster oftast uppstår när volatiliteten på marknaden är hög och ihållande under en lång tid. I ett sådant tillstånd är strategins exponering mot underliggande tillgång låg.

Låt oss nu titta på ett exempel. Som vi har sett bygger volatilitetsstrategier på att variera exponeringsgraden mot underliggande tillgång. I praktiken görs detta genom att kontinuerligt justera allokeringen mellan en risktillgång och likvida medel. Allokeringen baseras på en specificerad målvolatilitet. När den realiserade volatiliteten understiger strategins målvolatilitet allokeras mer pengar i risktillgången och mindre i likvida medel, och vice versa. Effekten blir att strategins volatilitet kommer att närma sig målvolatiliteten, vilket ju är själva syftet. För att illustrera resultatet av en volatilitetsstrategi har vi gjort en simulering med det amerikanska aktieindexet Nasdaq 100 som underliggande tillgång. I grafen nedan visas den realiserade volatiliteten för såväl Nasdaq 100 som för en volatilitetsstrategi på samma index, under åren 2000 till 2020.

Strategins parametrar är enligt följande:

Tidsperiod beräkning av volatilitet 20 dagar
Målvolatilitet 20%
Exponering mot underliggande 0 till 200 procent

 

Det är tydligt att den realiserade volatiliteten för strategin konsekvent ”kramar” målvolatiliteten inom ett betydligt snävare spann, jämfört med motsvarande volatilitet för underliggande aktieindex. I oroliga tider, då volatiliteten i underliggande index är som störst, är strategins riskminskande effekt visuellt mycket tydlig. Även under lugna perioder är skillnaden klart synlig då strategin allokerar mer än 100 procent i risktillgången vilket avspeglar sig i en högre strategi-volatilitet.

Det kanske allra mest intressanta ur en investerares perspektiv är vad effekten blir på avkastningen, i synnerhet den riskjusterade avkastningen. Precis som för alla investeringsstrategier kan volatilitetsstrategier både lyckas och misslyckas med att generera överavkastning. Mycket är avhängigt underliggande marknad och som vi har sett är en grundförutsättning att det råder en viss förutsägbarhet i storleken på prisrörelserna. Skulle så inte vara fallet riskerar strategin att avsevärt försämra den riskjusterade avkastningen. Resultat för vårt stiliserade exempel med Nasdaq-100, under tidperioden 2000 till 2020, ges i graf och tabell nedan.

  Strategi Nasdaq 100
Årlig genomsnittlig avkastning 10,63% 7,10%
Annualiserad risk 21,50% 26,60%
Sharpekvot 0,35 0,15

 

Även om man bör undvika att dra några generella slutsatser utifrån en simulering baserad på historisk data så belyser vårt exempel den potentiella fördelen med volatilitetsstrategier. I vårt fall levererade strategin en riskjusterad avkastning (sharpekvot) som var över dubbelt så hög som motsvarande för underliggande index. Nyttan av att kunna justera en placerings risknivå baserat på den rådande volatiliteten i marknaden går inte att underskatta.

Trackercertifikat: Vad är en tracker?

14 juni 2024

Trackercertifikat, även kända som trackers, är ett intressant alternativ för dig som vill skapa diversifiering i din portfölj. Dessa instrument erbjuder enkel och kostnadseffektiv exponering mot olika marknader och underliggande tillgångar.

Förvaltarkommentar portföljförvaltning maj

03 juni 2024

På det hela taget fortsatte finansmarknaderna att utvecklas förvånansvärt starkt i maj. Den här månaden har Strivos diskretionära portföljer inte riktigt utvecklats som sina jämförelseindex, huvudsakligen beroende på att portföljerna har legat en aning underviktade mot svenska aktier. Balanserad steg dock med 0,1 procent, Offensiv med 0,3 procent och Aggressiv med 0,3 procent. Under årets fem första månader har den absoluta avkastningen var god med 6,0 procent, 8,0 procent samt 9,5 procent, vilket är bättre än respektive jämförelseindex för Balanserad och Offensiv, men marginellt sämre för Aggressiv.

Placeringar vi minns: Råvaruobligation Guld

31 maj 2024

Strivo har sedan starten för 15 år sedan haft ambitionen att skapa alternativa investeringslösningar som ger våra kunder möjlighet att ta del av intressanta exponeringar och avkastningsmöjligheter som annars kan vara svåra att komma åt. Det har resulterat i att en stor variation av placeringar givits ut genom åren. Det är dock först när hela eller större delar av placeringarnas löptid har passerat som en faktisk utvärdering av dess timing och struktur kan bedömas. I denna bloggserie vänder vi blicken tillbaka och lyfter fram tidigare utgivna placeringar för att reflektera över deras faktiska utfall. Denna gång handlar det om en placering med exponering mot råvarumarknaden, nämligen 2115 Råvaruobligation Guld.