Inflation, inflation, inflation! Huvudtemat i finansmedia. Men vad är det egentligen? För att förstå vad inflation är och hur det beräknas, behövs en grundläggande förståelse för något som kallas KPI.
KPI står för Konsumentprisindex. Det är Statistiska centralbyrån (SCB) som ansvarar för detta index. USA:s motsvarighet är CPI vilket står för Consumer Price Index. Genom att kontinuerligt observera genomsnittspriset för en varukorg bestående av ett antal utvalda konsumtionsvaror, fångar indexet den genomsnittliga prisutvecklingen för den inhemska produktionen i Sverige. Indexet definierar därmed det pris som den privata konsumenten får betala för varor och tjänster.
Det är differensen i KPI från en månad till nästkommande månad som utgör formeln vilken används för beräkning av inflation.
Inflation % = ((KPI t - KPI t-1) / KPI t-1 ) x 100
Själva värdet på inflationen speglar således en stigande prisnivå i ekonomin. Om skillnaden mellan KPI månad t-1 och månad t är positiv råder inflation. Inflation är alltså ett tillstånd.
I inflation ökar penningmängden, värdet på pengar urholkas och konsumtion blir dyrare. Tillståndet gynnar de som lånar då det reala värdet på lånet minskar, medan de som sparar missgynnas. Är förändringen i KPI stor tyder detta på att priserna ökar snabbt och vi har hög inflation. Är förändringen i KPI mindre än tidigare månad råder vi något som kallas disinflation, vilket innebär att prisökningen är avtagande men fortsatt positivt. Är skillnaden i KPI från tidigare månad däremot negativ råder deflation. Detta är en effekt av en minskande penningmängd vilket resulterar i att penningvärdet ökar och priser faller i relation till detta. Det kanske låter trevligt med konstant lägre priser, men en varaktig deflation är inte eftersträvansvärt då det är skadligt för samhällsekonomin. Om konsumenterna och företagen kan anta att morgondagens prisnivå alltid kommer vara lägre än dagens kommer dessa att avvakta med eventuell konsumtion och investeringar, vilket sätter käppar i hjulen för samhällsekonomin.
KPI är en av de mest centrala makroindikatorerna då måttet definierar prisutvecklingen i landet vilket i sig delvis ligger till grund för eventuella investeringsbeslut hos investerare och företag. Framför allt används en speciell variant av indexet nämligen KPIF. Varianten innehåller samma komponenter som originalet men rensat för förändring i räntesatser.
Sedan 1995 har Riksbanken, i linje med flera andra centralbanker rund om i världen, agerat efter ett inflationsmål. Syftet med målet är bidra till en stabil i prisutvecklingen vilket möjliggör god och långsiktigt hållbar tillväxt. Målet är att hålla inflationen på ungefär 2 procent per år, mätt med KPIF. För att bibehålla denna nivå på inflation kan Riksbanken bedriva en expansiv eller kontraktiv penningpolitik.
Att notera är att det värde som definierar inflationen kan vara något missvisande. Vi minns att KPI baseras på prisutvecklingen för en varukorg. Detta innebär att det kan vara olika varor och tjänster som driver inflationen vid olika tillfällen. För att kontrollera för prisrörsler i varor som tenderar att fluktuera kraftigt, analyseras olika mått av den underliggande inflationen, kallat kärninflationen. Under hösten 2021 drog energipriserna i väg, vilket resulterade en inflation på 4,1 procent för december månad. Den högsta uppmätta inflationen i Sverige sedan december 1993. Detta motiverar en åtstramande penningpolitik. Inflationen rensad för energipriset, ett mått på kärninflationen, uppgick däremot endast till 1,7 procent, vilket är under inflationsmålet. Sålunda motiveras i stället en fortsatt expansiv penningpolitik.
Det är detta dilemma som diskuteras i media just nu. Bör Riksbanken påbörja en penningpolitisk åtstramning snarast möjligt, eller avvakta i linje med deras planer? Vidare ifrågasätter vissa analytiker om inflationsmålet om 2 procent verkligen fortfarande är lämpligt. Diskussionen är komplex och det går att fördjupa sig mer i ämnet än vad vi gjort i detta inlägg. För enkelhetens skull lämnar vi det här.
Strivos förvaltningsråd ansvarar bland annat för att utforma placeringsriktlinjer och stödja den löpande förvaltningen. En av rådets externa medlemmar är Carl-Johan Carlsson, som har omfattande erfarenhet inom finansbranschen – både som analytiker på HSBC i London och som egenföretagare. Här delar han med sig av sin bakgrund, sin syn på investeringar och vad han tror om framtiden.
April präglades av historiskt hög volatilitet på världens börser drivet av fortsatt amerikansk policyosäkerhet på handelsområdet. Under månaden steg världsindex med 0,93% (-3,0% i SEK), efter en kraftig återhämtning under de två sista handelsveckorna. Handeln var mycket slagig och som värst var världsindex ned över 10%. Under månaden backade SIX RX med 0,41% samtidigt som amerikanska S&P 500 föll med 0,76% (-4,5% i SEK).
Mars präglades av fortsatt volatila börser drivet av amerikansk policyosäkerhet på handelsområdet. Totalt backade världsindex med 4,0% (-10,0% i SEK). Europeiska marknader, med undantag för den svenska börsen, föll något mindre än sina amerikanska motsvarigheter. SIX RX backade med 7,9% vilket raderade ut större delen av årets uppgång, samtidigt som S&P 500 föll med 5,7% (-11,7% i SEK).