När hållbarhet möter verkligheten

Krig och det geopolitiska skiftet har tvingat Europa att ompröva sina prioriteringar. EU:s fokus har gradvis förflyttats från en ensidigt grön agenda till en mer nyanserad politik som väger in försvar, säkerhet och konkurrenskraft. Att bygga en hållbar framtid handlar nu lika mycket om att skydda demokratier och säkerställa stabil energiförsörjning som att minska koldioxidutsläpp. 

Grön omställning med avbruten fart 

De uttalat gröna megasatsningarna – som Northvolt och Stegra – illustrerar utmaningen i det nya läget. Projekt som en gång symboliserade Europas ledarskap inom hållbar industri har stött på patrull, inte minst på grund av stigande räntor, osäker finansiering och hårdare konkurrens om kapital. 

Finansieringskostnaderna har ökat, investerare söker kortare avkastningscykler och statligt stöd blir alltmer avgörande. Det är ett skifte som blottlägger en grundläggande paradox: för att klara klimatomställningen krävs massiva investeringar – men den finansiella verkligheten gör det allt svårare att genomföra dem. Samtidigt flyttar USA fram positionerna med sitt stödpaket Inflation Reduction Act, vilket ytterligare pressar Europas industriella konkurrenskraft. 

Energi, AI och kärnkraftens återkomst 

Samtidigt förändrar teknikutvecklingen spelplanen. Den snabba tillväxten av artificiell intelligens skapar enorma behov av beräkningskraft och därmed energi. Datacenter växer fram i rekordtakt och driver upp efterfrågan på stabil elproduktion. 

I det läget har kärnkraftsdebatten fått nytt liv. Från att länge ha varit en politisk vattendelare framstår kärnkraften nu som en nödvändig komponent i den europeiska energimixen. Den erbjuder stabilitet, storskalighet och låga utsläpp (i alla fall om vi blundar för uranbrytning) – och framför allt oberoende. Flera länder som tidigare planerat att fasa ut kärnkraften, som Tyskland och Sverige, har börjat omvärdera sina beslut. För investerare innebär det nya möjligheter, men också nya risker. Energisektorn är åter i centrum för både politik och kapitalflöden. 

Globaliseringens reträtt 

Det geopolitiska läget har också ritat om världskartan för handel och investeringar. Ökad protektionism, exportrestriktioner och teknologisk rivalitet mellan stormakter har fått globaliseringen att vackla. Efter decennier av öppenhet och frihandel talas det nu allt mer om ”friend-shoring” och regionalisering – att säkra produktion och resurser inom politiskt pålitliga gränser. 

Det betyder i praktiken att varje land eller region i högre grad måste ”se om sitt eget hus”. Europa försöker minska beroendet av kinesiska sällsynta jordartsmetaller, USA skyddar sin halvledarindustri, och flera utvecklingsländer försöker bygga egna värdekedjor för kritiska råvaror. För kapitalmarknaden innebär detta en ny typ av hållbarhetsanalys – där säkerhet, leveransrisk och strategisk autonomi blir lika viktiga parametrar som "ESG-poäng". 

En ny syn på hållbarhet 

Den nya verkligheten kräver ett uppdaterat hållbarhetsbegrepp. Det handlar inte längre bara om gröna investeringar, utan om motståndskraft – ekonomisk, energimässig och säkerhetspolitisk. En hållbar ekonomi är en som tål störningar, kan stå emot externa chocker och samtidigt fortsätta leverera tillväxt. 

För finansbranschen innebär detta en omställning i sig: kapitalflöden måste vägas mot en mer komplex riskbild, där politiska beslut, geopolitiska spänningar och teknologiska språng påverkar hållbarhetsvärderingen. 

Tydlig efterfrågan 

På Strivos plattform kan vi se att inflödena till hållbara produkter ökar något, vi har under 2025 lanserat ett flertal nya strukturerade placeringar med grön eller hållbar obligation. Inflödet i så kallade mörkgröna fonder (artikel 9) har ökat stadigt från investerare under året. Nedan är de fem artikel 9-rapporterande fonder som sett störst inflöden under 2025.